Den västerländska konstmusiken – musikerna och publiken – förtjänar ett transformativt ledarskap!
Vad tror ni? Kommer vi under överskådlig tid se en västerländsk konstmusikalisk institutionell arena som är jämställd och nyttjar hela bredden av den musikaliska diversiteten? Kommer det vara möjligt att åter göra en ”Skippa helskägg”-säsong (den säsong Blåsarsymfonikerna gjorde med 50% musik komponerad av kvinnor, 50% komponerad av män) eller för den delen en säsong…