Nu är två välarrangerade Östersundsdagar till ända i sällskap av mängder av gamla vänner och kolleger inom ramen för Svensk Scenkonsts branschdagar. Jag och kompanjonerna i Kulturantenn var där, och vi gjorde så klart många reflektioner med anledning av de panelsamtal som ägde rum.
En inledande spaning handlar om den ”gröna omställningen” som flaggades upp i flera samtal och hur kulturen har en roll att spela som magnet för inte minst inflyttningen i norr.
Här var förvisso flera kulturpolitiker närvarande. Dock var det ingen som visade några synliga tecken på att man nappat på den teoretiskt sett lågt hängande frukten: att göra kulturpolitiken till en motor för och en strategisk pusselbit i att bana väg för utvecklingen (i den mån man kan kalla det för utveckling).
En tvärpolitisk think-tank skulle säkert snabbt inse värdet av att övertyga finansdep om att låta kulturpolitiken bli mer arkitektonisk i detta specifika skede i svensk historia. Konsert- , teater- och operahus i Jokkmokk, Giron och Vahcir/Gällivare. Hållbara, utökade och över tid stabila turnémodeller för Sápmi. Hur svårt kan det vara.